Underbart med lördag äntligen, som man längtat! Ikväll ska jag iväg, så ska snart hoppa in i duschen och sedan plugga engelska till engelskaprovet som snart ska göras. Jag älskar språk, speciellt engelska. Att plugga kan dock vara lite jobbigare, ibland. Jag vet att jag inte bloggade igår heller, men hade en sån dag när man ser sig själv i spegeln och inte alls känner igen sig själv och man bara känner att man är ful och äcklig! Hela dagen igår var sån, så jag hoppas innerligt att jag sätter allt nästa vecka, men nu ska vi inte hoppas, vi ska veta. Redovisning i svenska med mina två bästa vänner (hur tänkte läraren när vi hamnade i samma grupp?!), sen någon redovisning på engelskan samma dag, geografiredovisning snart samt matteprov. Åh, men nu jävlar ska jag klara detta! Steg ett var ju att ens blogga. 

Torsdag! Jag bara kände för en paus i cybervärlden ett tag. Det jag skrev sist var så fruktansvärt deprimerande på något sätt och jag ångrar nästan att jag skrev det. Det var så jag kände då, tillfälligt. Men i alla fall så mår jag mycket bättre nu! Kärleksproblem kan ju verkligen tära på nerverna även om man bara är fjorton år tyvärr. Idag har jag i alla fall varit i skolan som vanligt och hade prov i spanska sista lektionen, och gud vad skönt det känns att ha provet överstökat! Jag satt och råpluggade igenom texter innan provet varje kväll. Nu är det snart helg igen i alla fall och det ska bli helt fantastiskt! Välkommen fredag, säger jag med öppna armar. 

Klippet är så fruktansvärt, för jag känner igen mig själv i det så mycket. Första gången jag gick i klackar på fem centimeter trodde jag att jag skulle dö på fullaste allvar!

Min syster och jag såg precis klart på Melodifestivalen. När Sanna vann så blev vi ändå nöjda. Helst hoppades vi alla på Alcazar skulle vinna då det var mycket dans och sväng i låten, men Sannas låt gick ju hem i Europa. Min syster drog upp mig från soffan och började dansa när Sanna vann. Sedan sjöng vi hennes låt med henne och jag härmade henne när hon sa: "TACK SVERIGE!" och då ville min lillasyster vara lite rolig och sa: "TACK SVERIGE, JAG TROR ATT JAG SKITER NER MIG NU!" och jag garvade hur mycket som helst. Jag skrattade så mycket att jag nästan svimmade av syrebrist. Jag tyckte att det var härligt att skratta lite efter en hård vecka, för jag älskar verkligen att skratta och jag mår mycket bättre av det. Men Sanna, don't shit in your pants at Eurovision Song Contest, lova oss det. 

Jag sa i ett annat inlägg att jag drömt sjukt mycket mardrömmar på senaste tiden. Jag drömde att en tjej som faktiskt mobbade mig under mellanstadiet och jag bråkade, precis som vi också gjorde innan vi slutade mellanstadiet. Då var jag så jävla arg och ville inte ta mer skit av henne, att jag framför alla, konfronterade henne och allt hon gjort, sedan ställde jag henne inför lärare osv. Gud vad jag fortfarande är glad över att jag gjorde det. För några dagar sedan drömde jag i alla fall att vi bråkade igen och vi verkligen misshandlade varandra. Jag klöste henne i ansiktet, puttade in henne i väggar och hur mycket som helst. Vad kan det bero på? Är det kanske så att jag fortfarande är sjukt arg för hur jag blev behandlad, och för att alla såg det utan att göra något?